nu ska jag sluta att prata om det. och försöka att sluta tänka på det. inte sitta och vänta, inte sitta och fundera på meningar att skriva. det är slut med det nu, jag är inte sån.

är jätte trött. lite besviken. lite ledsen. försöker tränga bort ångesten för jobbet nästa vecka. hatar att jag är trött nästan hela tiden. vill att det ska bli imorgon. vill dansa med mina vänner. vill så jävla jätte gärna att dessa tre veckor ska gå fort. och så vill jag att han ska skriva till mig igen.

jag har inte kunnat somna förns vid tre, fyra tiden dem senaste dagarna/kvällarna/nätterna. har underhållit mig med att redigera bilder (vilket blir ganska drygt i längden) och kolla facebook varannan sekund. annars så har jag ångest inför jobb och blir nervös/pirrig/fnittrig/jobbig så min mobil vibrerar/lyser/låter. matilda är föresten bästbästbäst. puss på dig, puffsi

längtar till vintern och är trött på förväntningar

när jag inte kan prata måste jag skriva. måste skriva när jag kan prata också men ja. jag dör lite här. emo ena sekunden, sjukt jävla glad nästa och nervös och ah

VAFAN MÅSTE SÅNTHÄR HÄNDA MIG FÖR? JAG FÖR FLIPP, PALLAR VERKLIGEN INTE ATT DET BLIR SÅHÄR OCH ATT JAG GÖR DET VÄRRE ÄN DET ÄR. SITTER OCH VÄNTAR OCH JAG ÄR INTE EN SÅN SOM SITTER OCH VÄNTAR, HAR ALDRIG VARIT OCH HAR ALDRIG VELAT VARA SÅN. JAG HAR TYCKT SYND OM DEM SOM SITTER OCH VÄNTAR. JAG PALLAR INTEEEEEEEE, ASSÅ FML JÄVLA MOTHERFUCKING JÄVLA SEPE BAJS KUK SNOPP FITTA FAN ASSÅ AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

now i was sitting waiting wishing that you believed in superstitions, then maybe you'd see the signs
but lord knows that this world is cruel and i ain't the lord, no i'm just a fool.
learning loving somebody don't make them love you.

i min mage flyger 9535 fjärilar runt och brottas. jag är fnissig som ett barn och generad mest hela tiden.

det kommer aldrig försvinna, jag förstår det nu. det kommer kännas bra ett tag och sen hittar jag något som påminner mig om det och så gör det ont igen. rivs.

GRATTIS PÅ 16 ÅRS DAGEN, BUDDYOOOW!

ska snart börja paackaa!

borde verkligen plugga till moppekortet men åker istället till formtoppen och tränar med matilda.

FORGET AND NOT SLOW DOWN - RELIENT K
WHEN THE SUN GOES DOWN - ARCTIC MONKEYS
HERE COMES THE ANXIETY - THE WOMBATS

Min kompis pappa dog igår i cancer. Jag försöker få henne att förstå hur ledsen jag är och hur gärna jag vill hjälpa henne, ta en sax och klippa bort smärtan och slänga den i soptunnan eller bränna upp den så den aldrig mer kommer tillbaka. Men inga ord hjälper för att få bort smärtan och inga saxar kan klippa bort den heller. Jag känner mig otillräcklig. Min vän har precis förlorat sin pappa och jag får inte ens ur mig några ord för att förklara hur ledsen jag är och hur gärna jag vill hjälpa henne.  

Hennes värld har precis rasat samman. Gamla minnen börjar komma till liv igen och hon kommer ihåg saker hon trott hon glömt. Små, små saker. Som kramar och leenden, alla deras samtal, alla bråk hon nu önskar aldrig skulle inträffat. Hon känner sig ensam och vilsen. En pappa mindre i världen och ennu en själ  trasig.

Att det just hände henne, hon som varit med om så mycket skit i sitt liv. En himla massa motgångar som många skulle gett upp på, men inte hon, inte min fina vän. Hon stod upp och kämpade och visst, hon svajade ibland, men hon kom alltid upp på fötterna igen. Min fina, starka vän.

Ingen borde gå igenom något sånt här och att min vän, min fina starka vän, måste göra det får mitt hjärta att sjunka ihop i bröstkorgen. Men det är henne jag tänker på när jag har det jobbigt, hon får mig att vilja kämpa. Hon är stark, hon klarar allt. Min fina, starka vän. Elin.